Träna tungt – eller ansträng dig på rätt sätt?

Absolut. Tung träning kan vara väldigt bra och ibland nödvändig. Det jag vänder mig mot är när vi gör om det till en generell sanning och börjar leda människor som om samma belastning, samma övningar och samma sätt att träna vore rätt för alla.

Vi fungerar inte så.

Vi kommer till träningen med olika kroppar, erfarenheter, åldrar, mål och förutsättningar. Någon har sprungit i 20 år men knappt tränat styrka. Någon annan är stark men stel. En tredje har en tydlig skillnad mellan höger och vänster sida. Någon är 25, någon är 55 och befinner sig mitt i en kroppslig förändring.

Ändå hamnar vi ofta i samma diskussion: Vilka övningar är bäst? Hur tungt ska jag träna? Hur många repetitioner ska jag göra?

Jag tycker att vi börjar i fel ände.

Innan vi bestämmer hur du ska träna behöver vi bli bättre på att förstå vad du behöver.

För mig är ansträngning därför ett mycket intressantare ord än tungt. Du behöver anstränga dig för att utvecklas, men det betyder inte att din ansträngning ska se ut som min. Tvärtom kan samma övning, samma vikt och samma träningsprogram vara en helt olika utmaning för två människor.

Det är här behovsanpassad träning börjar bli intressant.

Tre saker jag tycker att du ska börja med

1. Lär känna din fysiska balans

Hur fungerar höger sida jämfört med vänster?

Testa och jämför. Ben mot ben. Höft mot höft. Axel mot axel. Hur känns styrkan? Stabiliteten? Kontrollen?

Poängen är inte att jaga en perfekt symmetrisk kropp. Vi är inte byggda som identiska höger- och vänsterhalvor. Poängen är att bli nyfiken på skillnaderna och förstå om någon av dem är så stor att den påverkar hur du rör dig och tränar.

Om ena benet klarar en uppgift enkelt och det andra verkligen får kämpa har du fått viktig information. Inte om att något måste vara fel, utan om vad du kanske behöver ge mer uppmärksamhet.

2. Utforska din funktionsbalans i rörligheten

Att vara rörlig är inte samma sak som att fungera bra i rörelse.

Kan du använda din rörlighet med kontroll? Hur fungerar fotled, höft, bröstrygg och axlar när de behöver samspela? Vad händer när du sträcker dig, vrider dig, böjer dig, reser dig eller flyttar belastning?

Jag är mindre intresserad av hur långt någon kommer i ett isolerat rörlighetstest och mer intresserad av vad kroppen kan göra med den rörlighet den har.

Här kan din träning också börja se annorlunda ut. Du kanske inte behöver bli rörligare överallt. Du kanske behöver bli starkare och tryggare i delar av den rörelse du redan har.

3. Utmana hjärna, nerv och muskler tillsammans

Kroppen arbetar inte med en muskel i taget. Hjärnan tar hela tiden emot information, nervsystemet organiserar och kroppen anpassar kraft, balans och rörelse efter det som händer.

Tänk på att gå eller springa i skogen. Underlaget förändras. Stegen blir olika långa. En rot dyker upp. Du flyttar tyngdpunkten, parerar, bromsar, skjuter ifrån och väljer en ny väg. Du löser hela tiden små rörelseproblem utan att någon behöver tala om exakt hur varje steg ska tas.

Jag vill få in mer av den kvaliteten även i träningen.

Det betyder inte att allt ska vara instabilt, komplicerat eller ”funktionellt” bara för sakens skull. Det betyder att träningen ibland behöver ge hjärna, nervsystem och muskler olika förutsättningar att lösa, istället för att kroppen alltid möter exakt samma rörelse på exakt samma sätt.

Tungt är fortfarande tungt

Inget av detta är ett argument mot att lyfta tungt.

Tvärtom.

När tung belastning svarar mot dina behov och du har förutsättningar att hantera den kan den vara ett fantastiskt verktyg. Men vikten är fortfarande verktyget. Den är inte syftet.

Jag vill flytta frågan från:

”Hur tungt borde jag träna?”

till:

”Vad behöver jag anstränga för att utvecklas?”

Den lilla skillnaden förändrar mycket.

Plötsligt behöver du börja känna efter, jämföra, reflektera och fatta egna beslut. Tränaren får också en annan uppgift. Mindre att få alla att passa in i samma övning och mer att hjälpa varje individ att hitta rätt utmaning.

Det är också därför två människor som tränar bredvid varandra kan träna mot samma syfte men göra helt olika saker.

Vi behöver anstränga oss för att utvecklas. Men vi behöver inte anstränga oss på samma sätt.

Och kanske börjar bättre träning just där: inte med frågan om vilken övning alla borde göra, utan med nyfikenheten på vad människan framför oss faktiskt behöver.