Tränar du som andra eller som du behöver? 2/3

Är det något som skaver kring träning och hälsa? Igår skrev jag att problemet inte är du. Att det inte handlar om brist på vilja, disciplin eller karaktär. Och för många kan det vara en lättnad att höra, men också väcka en ny fråga. Om det inte är mig det är fel på, vad är det då som inte stämmer?

För att förstå det behöver vi backa bandet. Inte till senaste träningsprogrammet eller appen du laddade ner, utan mycket längre än så. Till en tid där träning, som vi ser den idag, inte ens existerade.

Vi tränade inte. Vi rörde oss.

Vi bar, sprang, klättrade, balanserade, kastade. Inte för att förbättra en specifik egenskap eller nå ett visst resultat, utan för att klara livet. För att anpassa oss till en miljö som ständigt förändrades. Rörelsen var inte uppdelad i styrka, kondition eller rörlighet. Den var en helhet och den utgick alltid från ett behov. När vi förstår det förstår vi varför, och hur, våra fötter skapades. De utvecklades från att vara klätterfötter till att bli den kroppsdel som bär upp hela kroppen. Det hände under lång tid och på ojämnt underlag, ständigt tyngda av gravitationen. Det bidrog till att övriga kroppen började anpassa sig till den upprätta positionen vi har idag. Vi stimulerades alltså under ojämna och oregelbundna förhållanden tills vi fick den hållning som idag börjar förändras. Förändringen sker snabbt på grund av plana underlag, uppbyggda skor på fötterna, standardiserade sitt- och ståpositioner med mera. Det är viktigt att komma ihåg under vilka förhållanden våra kroppar skapades, däri ligger insikterna om våra framtida behov. Ingen följde ett program. Ingen jämförde resultat. Ingen tränade för att se ut på ett visst sätt. Vi gjorde det som krävdes, när det krävdes, utifrån våra förutsättningar, och vi gjorde det under stök och bök.

Någonstans längs vägen förändrades det.

Vi gick från jägare till jordbruk. Från jordbruk till industri. Från industri till dator. Från dator till AI. Från AI till …? Det är det ingen som vet. Det enda vi vet är att vi idag är i behov av att kompensera det vi är skapta att göra, men inte gör.

Hjärnforskningen bekräftar mer och mer det vi känner till kring våra kognitiva förmågor, att vi måste röra våra kroppar mer komplext och kreativt för att behålla våra uråldriga färdigheter. Och det är något vi helt missat när träningen utvecklades.

“Den bästa träningen är inte den som blir av, det är den som passar dina behov”

TRÄNINGENS URSPRUNG OCH SYFTE

När vi började växa i våra grupper och samhällen uppstod nya konflikter. Vi slogs mer och mer och de som slogs bäst fick fördelar. Krig och konflikter blev en större del av våra liv och för att överleva började vi förbereda oss, vi började träna för prestation. Träning började organiseras, struktureras, mätas och jämföras. Militären behövde kroppar som fungerade. Längre fram i tiden skapades utmaningar som började påminna om dagens tävlingar. Då handlade det efter hand om att vinna ära och status. Idrotten behövde prestation, tider och resultat. Det skapade system. Metoder. Upplägg. Ingenstans i idrottens historia pratas det om att träningen utvecklades för att främja vår hälsa.

Vad som skapade dagens tankar och osorterade sanningar kring träning finner vi till stor del i när läkare började obducera lik för att förstå hur kroppen såg ut inuti. De lärde sig anatomi. Vid den tiden hade människan kommit så långt från sitt ursprung att de började lida av ensidiga arbeten, passivitet och andra obalanser. Man upptäckte att om kroppen belastades gav det lindring. För att kunna sprida läran och det som forskningen fick fram var man tvungen att standardisera vissa rörelser så att de gick att dela och fortsätta forska kring. Vi tog alltså rörelser och standardiserade dem till övningar.

Det som en gång var rörelse blev alltså övningar. Det som en gång var behov blev program. Det som en gång var variation blev något vi försöker kontrollera och upprepa.

Och idag lever vi mitt i det utan att ifrågasätta det.

Vi går till gymmet, vi bokar ett pass, vi följer ett upplägg. Vi utgår från att det ska fungera, för det fungerar ju för andra. Eller åtminstone ser det ut så.

“vi gör som andra, inte som vi behöver”

Men det var där jag stannade igår. I det där glappet. Mellan det du gör och det du faktiskt behöver.

För när träningen är skapad utifrån ett generellt system, men du är en individ med egna behov, förutsättningar och mål, då blir resultatet ofta osäkert. Ibland fungerar det. Oftast inte. För hur sannolikt är det att just dina behov skulle passa in i en generell modell? Och när det inte fungerar är det lätt att tro att du behöver göra mer, ta i mer, skärpa dig, bli bättre.

Men tänk om det inte handlar om att du gör för lite, utan att du försöker passa in i något som från början inte är byggt för dig.

Jag hoppas att jag väckt en tanke, en förståelse och ökat din medvetenhet. Vi är skapta under oregelbundenhet, det gav oss våra färdigheter och de måste underhållas. Spegla det mot att du blir bra, och bättre, på det du gör ofta. Så ställ dig frågan, vad gör du oftast? Hur mycket av det du gör ofta överensstämmer med de behov som skapade dig? Fundera över din kropp och dess ursprungliga behov, vad i din träning påminner om liknande utmaningar som skapade din kropp. Låt oss ta en knäböj med stång på ryggen, eller i en benmaskin. Syfte, stärka en muskel. Konsekvens, muskeln blir eventuellt starkare men den beter sig helt onaturligt. Ingenting i nämnda exempel stimulerar hjärna, nerv och muskel på det sätt som skapat oss.

Och det är här jag tror vi hittar framtidens träning. I den som stimulerar våra egentliga behov. Inte visuellt, i kraft, i prestation i första hand. Det viktigaste för hållbar prestation och ett starkare välmående är neuromuskulär träning som stimulerar våra medärvda behov.

Imorgon tar jag det vidare. För om träning inte ska vara något du försöker passa in i, vad ska det då vara? Och hur kan du börja skapa något som faktiskt stärker dig, på riktigt. Jag kommer att ge dig massor av praktiska tips som du direkt kan använda dig av i din träning och vardag.